Årgång 1, Nr 254 11 september 2026
SATE — Sanningarnas Telegrambyrå

Forskning

Klistertejp löste 4 000 år gammal gåta om Storbritanniens högsta resta stenar

Med hjälp av en skonsam tejpmetod har forskare kunnat bevisa varifrån de 25 ton tunga megaliterna vid Devil’s Arrows transporterades.


I utkanten av Boroughbridge i grevskapet North Yorkshire reser sig Devil’s Arrows, en rad förhistoriska megaliter resta för ungefär 4 000 år sedan. De tre bevarade blocken når en höjd på upp till nästan sju meter, vilket gör raden till den högsta i Storbritannien – högre än stenarna vid Stonehenge. I århundraden har arkeologer diskuterat huruvida de massiva blocken, som väger över 25 ton vardera, flyttats av inlandsisen eller av människor, och från vilket stenbrott de hämtats. Nu har forskare från brittiska University of York och australiska Curtin University presenterat en studie i tidskriften Proceedings of the Royal Society A som slutgiltigt avgör frågan.

Men hur lyckades forskarna spåra stenarnas geologiska ursprung utan att göra åverkan på det skyddade fornminnet? Eftersom borrning och provtagning med hammare är strängt förbjudet använde forskarteamet en enkel men nyskapande teknik: de tryckte 20 centimeter breda remsor av specialtejp mot stenytan i fem minuter. Tejpen fångade upp mikroskopiska korn av mineralerna zirkon och apatit som lossnat naturligt. Genom uran-bly-datering av dessa små kristaller kartlades bergartens unika åldersprofil och kemiska sammansättning. Analysen visade en exakt matchning med klippformationen Brimham Rocks, 18 kilometer väster om fornlämningen, samtidigt som den uteslöt det betydligt mer närliggande stenbrottet Plumpton Rocks.

Vad avslöjar då resultatet om människorna som uppförde monumentet? Att byggarna valde bort närliggande sten och i stället släpade 25 ton tunga block över nästan två mils terräng visar att Brimham Rocks sannolikt hade ett särskilt rituellt eller kulturellt värde för det neolitiska samhället. Forskarna kunde dessutom bekräfta en lokal sägen om en fjärde sten som omnämndes på 1500-talet men som därefter försvunnit: samma mineralogiska fingeravtryck återfanns i ett medeltida stenkors i grannbyn Aldborough, vilket bevisar att den förlorade megaliten återanvändes på 1300-talet och har stått synlig i byn hela tiden.


Fler nyheter