Nanokapsel från Malmö kan lösa järnbrist genom vanlig mat

När docent Rita Del Giudice och professor Marité Cárdenas vid Malmö universitet arbetade med att ta fram vegansk ost stötte de på ett oväntat genombrott. Istället för en färdig mejeriprodukt ledde laboratoriearbetet fram till en teknik med mikroskopiska kapslar som kan bära näringsämnen direkt i livsmedel. Framsteget öppnar för att motverka järnbrist – ett utbrett folkhälsoproblem som framför allt drabbar kvinnor – genom vardaglig mat snarare än genom kosttillskott som ofta ger biverkningar.

Men hur fungerar egentligen den mikroskopiska uppfinningen? Nanokapseln är cirka 40 till 46 nanometer i diameter och består bland annat av lecitin och mjölkprotein. I kapselns inre placeras laktoferrin, ett järnbindande protein som även förekommer naturligt i bröstmjölk. Kapselns främsta uppgift är att fungera som en skyddande barriär: i magsäcken bryts oskyddat protein snabbt ned av magsyra och enzymet pepsin, men i försök klarade sig omkring 95 procent av det inkapslade proteinet oskatt genom den simulerade magsäcksmiljön. Först när kapseln når gallan i tunntarmen löses skalet upp och frigör järnet så att det kan tas upp av tarmcellerna.

Varför behövs den här tekniken när det redan finns järntabletter? Traditionella järntabletter tas upp dåligt av kroppen – ofta absorberas bara runt tre procent av dosen – samtidigt som det överskjutande järnet ofta leder till biverkningar som illamående, diarré och förstoppning. Att tillsätta rent järn direkt i mat har samtidigt varit problematiskt eftersom det förändrar både färg och smak. Eftersom nanokapslarna inte påverkar matens utseende eller smak kan de tillsättas i drycker och livsmedel som inte kräver långvarig tillagning i hög temperatur, vilket gör det möjligt att tillföra skonsamt järn i mycket mindre men mer verksamma doser.