Nobelpriset i fysik till Francis Halzen för observatoriet i sydpolsisen

Kungliga Vetenskapsakademien meddelade på tisdagen att Nobelpriset i fysik 2026 tilldelas den belgisk-amerikanske forskaren Francis Halzen vid University of Wisconsin–Madison. Han tilldelas priset, med en prissumma på 12 miljoner kronor, för avgörande bidrag till IceCube-observatoriet och upptäckten av högenergetiska neutriner av astrofysikaliskt ursprung.

Men hur fungerar egentligen ett teleskop som är begravt djupt nere i den antarktiska isen? Francis Halzen lade fram idén första gången 1988. Neutriner är elementarpartiklar som existerar i kopiösa mängder och passerar rakt genom jorden och materia utan att märkas. Eftersom de så sällan växelverkar med vanlig materia krävs en enorm volym för att fånga upp partikelkollisioner. Konstruktionen IceCube utnyttjar en hel kubikkilometer av Sydpolens klara och geologiskt stabila glaciäris, utrustad med tusentals ljussensorer. När en sällsynt neutrino träffar en atomkärna i isen bildas en svag ljusblixt som sensorerna kan registrera och mäta.

Men varför är observationerna av just dessa partiklar så betydelsefulla? Ute i rymden finns naturliga kosmiska partikelacceleratorer som slungar ut partiklar med energier upp till en miljon gånger högre än vad laboratorier på jorden klarar av att åstadkomma. Till skillnad från laddade partiklar påverkas neutriner inte av magnetfält och förlorar varken energi eller riktning under sin resa genom världsalltet. Genom IceCube kan forskare därför använda partiklarna som direkta budbärare för att peka ut och förstå några av de mest våldsamma processerna i universum.