Nobelpriset i kemi till Kagan och Soai för lösningen på livets spegelgåta

Vid en pressträff i Stockholm på onsdagsförmiddagen meddelade Kungliga Vetenskapsakademien att Nobelpriset i kemi 2026 tilldelas Henri B. Kagan vid Université Paris-Sud i Frankrike och Kenso Soai vid Tokyo University of Science i Japan. De prisas för upptäckten av icke-linjära effekter och autokatalys i asymmetrisk organisk syntes. Prissumman är 12 miljoner svenska kronor och delas lika mellan de två forskarna.

Men varför är molekylers spegelbilder ett så avgörande fenomen inom vetenskapen? Många organiska molekyler, däribland kroppens aminosyror, förekommer i två former som förhåller sig till varandra precis som en högerhand och en vänsterhand. I levande organismer råder dock homokiralitet, vilket betyder att cellernas proteiner uteslutande består av den ena spegelbilden medan den andra formen lyser med sin frånvaro. När kemister tidigare försökte syntetisera dessa molekyler i laboratorier uppstod alltid en jämn fördelning av båda spegelbilderna. Att kunna styra processen till att enbart tillverka den ena formen är av stor betydelse, inte minst inom läkemedelsindustrin där fel spegelbild kan göra en medicin verkningslös eller skadlig.

Hur lyckades då årets pristagare få kemin att välja sida? Henri Kagan tog det första genombrottet 1986 när han visade att kemiska processer kan manipuleras genom icke-linjära effekter, vilket gör att ett litet överskott av en katalysator ger en mycket större dominans av den ena spegelbilden än vad teorin dittills förutspått. Kenso Soai fördjupade detta 1995 och presenterade 2003 en reaktion med asymmetrisk autokatalys, där den bildade molekylen själv agerar katalysator för sin egen produktion. Det medför att minsta lilla obalans i början förstärker sig själv explosionsartat tills provröret uteslutande innehåller en enda spegelbild. Enligt Nobelkommitténs ordförande Heiner Linke har pristagarna därmed levererat svaret på en över sekellång gåta om hur kemisk asymmetri kan uppstå spontant.