Ny metod gör det möjligt att återvinna plexiglas till nyskick

Akrylglas, som bär det kemiska namnet polymetylmetakrylat (PMMA) men oftast kallas plexiglas, används i dag i allt från fönsterrutor och fordonslyktor till möbler och transparenta skyddsbarriärer. Trots materialets stora spridning hamnar merparten som avfall eller förbränns för energi, eftersom plasten hittills varit mycket svår och dyr att återvinna med bibehållen kvalitet. Nu har ett forskarlag vid universitetet ETH Zürich i Schweiz presenterat en metod som förmår att återföra upp till 98 procent av plasten till dess ursprungliga råvaruform.

Men hur fungerar egentligen processen, och varför har plexiglas varit så svårt att återvinna tidigare? Konventionell kemisk återvinning av akrylglas bygger på pyrolys, en teknik som kräver temperaturer på över 400 grader och som ofta ger restprodukter med föroreningar som gör att den nya plasten blir av sämre kvalitet. Andra experimentella metoder har i sin tur krävt stora mängder skadliga lösningsmedel eller ultraviolett strålning. Forskargruppen vid ETH Zürich, ledd av materialprofessorn Athina Anastasaki och Richard Whitfield, upptäckte att en billig och kommersiellt tillgänglig reagens ur kemikaliegruppen N-hydroxiimider kan få plastkedjorna att nystas upp helt utan lösningsmedel. Reaktionen sätter igång vid drygt 200 grader – omkring halva temperaturen jämfört med pyrolys – och spjälkar kontrollerat polymererna tillbaka till enkla monomerer.

De utvunna monomererna är så rena att de kan användas för att tillverka nytt akrylglas med samma egenskaper som nytillverkad jungfrulig plast. Resultaten, som presenterats i den vetenskapliga tidskriften Nature Chemistry, visar att renheten består även om utgångsmaterialet har innehållit färgämnen eller andra tillsatser. Då metoden kan tillämpas i befintlig industriell utrustning har forskarna patenterat tekniken och söker nu samarbeten för att skala upp återvinningen till industriell nivå.