Reservdelar från Mars ger nytt liv åt Nasas nästa månfärd

Nasa har presenterat sin nya sexhjuliga månbil Promise, som ska skjutas upp i slutet av 2028. Samtidigt meddelade den amerikanska rymdstyrelsen att rymdföretaget Blue Origin tilldelats ett grundkontrakt värt 94 miljoner dollar för att transportera farkosten till månens sydpol med sin landare Blue Moon Mark 1. Väl på plats på månens yta är målet att rovern under ett 18 månader långt uppdrag ska kartlägga resurser och samla in markprover med en borr som når en meter ner i marken.

Men varför byggs en månbil av delar från tidigare Marsprojekt, och hur klarar den månens extrema miljö? Projektet vid Jet Propulsion Laboratory har utgått från överblivna reservkomponenter och testutrustning som ursprungligen togs fram för Marsrovrarna Curiosity och Perseverance. Genom att återanvända den beprövade hårdvaran har ingenjörerna kunnat korta utvecklingstiden och hålla nere kostnaderna. För att klara den två veckor långa månnatten och temperaturer som faller under 130 minusgrader drivs Promise inte av solceller, utan av ett radioisotopsystem. Kärnkraftskällan ger kontinuerlig värme och el, vilket gör att farkosten kan rulla rakt in i kratrar som befunnit sig i permanent radioskugga och mörker i miljarder år.

Huvudsyftet med expeditionen är att kartlägga förekomsten av vattenis i mångruset. Vattenresurser på plats betraktas som en grundläggande byggsten för framtida bemannade månbaser, eftersom isen kan omvandlas till dricksvatten för astronauter samt spjälkas till syre och raketbränsle.