Svenska gjuterier ersätter fossilt kol med biokol från skogen

I framställningen av gjutjärn har svensk industri länge varit beroende av importerade fossila råvaror som kol och grafit. Nu visar resultat från specialgjuterierna Norrlandsgjuteriet i Robertsfors och Kåge Gjutmek att dessa insatsvaror framgångsrikt kan ersättas med metallurgiskt biokol tillverkat av restprodukter från svensk skog. Industriförsöken har genomförts inom forskningsprojektet HOME i samarbete med IVL Svenska Miljöinstitutet, metallforskningsinstitutet Swerim samt biokolstillverkaren Envigas i Bureå.

Men varför behövs egentligen kol i ett modernt svenskt gjuteri som redan drivs med fossilfri el? Vid tillverkning av järnlegeringar som gråjärn och segjärn fungerar kolet inte främst som bränsle, utan som ett oumbärligt legeringsmedel som smälts samman med metallen för att ge det färdiga godset dess specifika hållfasthet, hårdhet och gjutegenskaper. Eftersom svensk gjuteriindustri redan har låga utsläpp från sin energianvändning har just tillsatsen av fossilt kol och grafit varit den svåraste fossila nöten att knäcka. Försöken visade att biokolet löser sig tillfredsställande i smältan och levererar samma metallurgiska slutkvalitet som konventionell fossil grafit.

Genomslaget innebär inte enbart lägre koldioxidutsläpp utan stärker också industrins försörjningstrygghet. Den europeiska metallsektorn är i dag nästan helt beroende av kol- och grafitimport från ett fåtal länder utanför kontinenten, vilket har gjort leveranskedjorna känsliga för internationella kriser. Enligt projektets utvärdering visar försöken att lokala skogsrester kan etablera en självförsörjande inhemsk värdekedja för material som är avgörande för såväl civil industri som försvarssektorn.