Tvåtusenårig mur under Paris kan lösa gåtan om stadens ursprung

Vid en utgrävning på ön Île de la Cité i centrala Paris, ett stenkast från katedralen Notre-Dame, har arkeologer från Paris stad och det nationella institutet Inrap frilagt resterna av en omkring 20 meter lång mur av sten och trä. Konstruktionen låg begravd på fyra meters djup under innergården till det anrika sjukhuset Hôtel-Dieu. Fyndet, som presenterades av Frankrikes kulturdepartement på onsdagen, beskrivs av forskarna som ett historiskt genombrott i sökandet efter den galliska bosättningen Lutetia.

Men varför är en delvis raserad mur under ett sjukhus så betydelsefull? I över ett sekel har historiker och arkeologer tvistat om var Paris ursprungligen låg. Julius Caesar noterade i sina skildringar från galliska kriget år 52 f.Kr. att den keltiska stammen Parisii hade sin fästning på en ö i floden Seine, men materiella bevis från järnåldern har tidigare lyst med sin frånvaro på Île de la Cité. Många forskare har därför argumenterat för att det förromerska Lutetia snarare låg vid förorten Nanterre, väster om stadskärnan. Den framgrävda muren visar dock upp den specifika byggnadsteknik som gallerna använde för att befästa sina städer, så kallade oppida, mot slutet av järnåldern.

Kol-14-analyser av träelementen i konstruktionen placerar muren i ett tidsspann mellan år 200 och 10 f.Kr.. Lämningen bär dessutom tydliga spår av en våldsam brand, och vid murfoten fann arkeologerna en gallisk spjutspets, förkolnade sädeskorn och en nedbränd träbyggnad. Detaljerna sammanfaller med Caesars historiska redogörelse, där det beskrivs hur gallerna själva satte eld på sin stad och dess broar för att hindra de framryckande romerska legionerna från att inta den.