Van Goghs stjärnhimmel var en verklig sommarmorgon 1889

Vincent van Goghs mästerverk Stjärnenatt har länge betraktats som en produkt av konstnärens fria fantasi och minnesbilder från tiden på vårdhemmet i sydfranska Saint-Rémy-de-Provence. Men en studie publicerad i tidskriften Scientific Reports visar att himlen på duken i själva verket är förankrad i verkliga astronomiska observationer. Forskare från rymdföretaget SLLAB och Kyung Hee-universitetet i Sydkorea har funnit att himlafenomenen stämmer överens med hur natthimlen såg ut i gryningen den 22 juli 1889.

Men hur lyckades astronomerna egentligen avgöra vilket specifikt datum målningen föreställer? Forskargruppen, ledd av astronomen Elijah Jeong-hyun Kim, återskapade himlavalvets utseende natt för natt under sommaren 1889 med hjälp av astronomisk programvara. Länge har konsthistoriker daterat verket till mitten av juni baserat på konstnärens brev, men då var månen nästan full, vilket inte stämmer med den smala månskära som van Gogh målade. Genom geometrisk formanalys (så kallad Procrustes-analys) jämfördes stjärnornas inbördes positioner på duken med verkliga konstellationer. Analysen visade att stjärnorna i målningens mitt överensstämmer med Hyaderna, en V-formad stjärnhop i stjärnbilden Oxen. Just i gryningen den 22 juli 1889 stod Hyaderna, planeten Venus och den tunna månskäran i exakt den formation som syns i verket.

För att pröva slutsatsen undersökte forskarna även historiska väderdata och van Goghs korrespondens med sin bror Theo. Meteorologiska arkiv bekräftar att himlen över södra Frankrike var molnfri under den aktuella morgonen. Samtidigt omnämner konstnären i brev från perioden hur cikador spelar, en detalj som biologiskt stämmer överens med temperaturerna i slutet av juli snarare än i juni. Upptäckten ger ny insikt i van Goghs arbetsprocess och visar hur konstnären kombinerade sitt uttrycksfulla manér med noggranna studier av naturen omkring sig.