Vanliga sällskapshundar spårar invasiva växter med hög precision

Forskare vid Helmholtz-Zentrum für Umweltforschung (UFZ) i Tyskland har visat att vanliga sällskapshundar och deras ägare kan bli ett effektivt verktyg i naturvården. I ett flerårigt medborgarforskningsprojekt tränades 31 hundar och deras förare för att spåra tre av de mest problematiska invasiva växtarterna i Europa: parkslide, jättebalsamin och malörtsambrosia. I de avslutande fälttesterna i fri natur klarade 11 av 12 testade ekipage provet och lokaliserade målväxterna med en genomsnittlig träffsäkerhet på 75 procent.

Men hur kan en hund egentligen nosa upp en specifik växt mitt i tät vegetation? Förklaringen ligger i hundens luktsinne, som rymmer över 200 miljoner luktreceptorer jämfört med människans omkring 6 miljoner. Det gör att djuren kan urskilja flyktiga doftämnen i ytterst låga koncentrationer. Mänskliga inventerare har ofta svårt att med blotta ögat upptäcka små skott som döljs i gräset eller som ännu inte börjat blomma, medan en tränad hund kan identifiera plantans specifika doftprofil på långt håll och markera fyndet utan att skada den omgivande miljön.

Men varför är den här insatsen så viktig just nu? Invasiva främmande växter tränger undan inhemska arter och räknas globalt som ett av de allvarligaste hoten mot biologisk mångfald, samtidigt som bekämpningen blir extremt dyr när bestånden väl har slagit rot. Professionella inventeringar kräver stora resurser och täcker sällan tillräckligt stora ytor i tid. Forskarlaget, under ledning av biologen Annegret Grimm-Seyfarth, konstaterar att om engagerade hundägare ges rätt grundträning kan vardagliga promenader förvandlas till ett storskaligt varningssystem som stoppar invasiva växter innan de hinner sprida sig.